Utan läromedel sjunker elevernas läsförmåga

Det är elevernas förmåga att läsa facktexter som har sjunkit, skriver i en debattartikel i Svenskläraren den 28 november 2016. Därför krävs det att vi säkrar att de får läsa för varje årskurs anpassade facktexter, det vill säga läromedel, skriver Rickard Vinde, legitimerad gymnasielärare och VD för Svenska Läromedel.

Under rubriken ”Vad kostar en fri läromedelsmarknad?” hävdar fyra lärarutbildare i svenska att priset som elever har fått betala för en fri läromedelsmarknad är försämrad läsförmåga och försämrad förståelse av skönlitteratur.

Artikelförfattarna konstaterar att svenska elevers läsförmåga har sjunkit under flera år. Ämneskunskaperna har, enligt författarna, sjunkit eftersom elever endast får läsa skönlitteratur i utdrag och en fragmentisering breder ut sig. Värdet av att läsa skönlitteratur uppmärksammas inte i skolan.

Men Kulturrådet och Skolverket har fått ökade anslag för att öka barns läsförmåga och Läsrörelsen har gett bort sjutton miljoner böcker via McDonalds. Enligt Mediebarometern har läsningen av skönlitteratur och barn- och ungdomsböcker också ökat under många år, vilket är bra.

Elevernas läsförmåga har ändå sjunkit kraftigt. Men det är främst förmågan att läsa facktexter, inte skönlitteratur, som har sjunkit. Läsningen av facktexter minskar, enligt Litteraturutredningen, också kraftigt. Studerar man utredningens data på djupet framgår att det även gäller för elevers läsning av läromedel.

Att läsförmågan har minskat mest för den typ av texter av vilka läsningen har minskat mest är inte förvånande. Det betyder också att det bästa, om vi vill hjälpa elever att få bättre läsförmåga, är att säkra att de får läsa mer facklitteratur som är omsorgsfullt anpassad för varje årskurs, det vill säga läromedel.

Att ha en hög förmåga att hantera kvalificerade facktexter har dessutom i vårt decentraliserade och tekniskt avancerade samhälle blivit viktigare än tidigare och alla måste ha denna förmåga, både i privat- och yrkesliv.

Att läsa skönlitteratur har unika värden. Genom att läsa korta textutdrag i antologier får eleverna struktur, sammanhang och kunskap om författare och verk. Läromedel, lärarledda samtal och diskussioner ger insikt i hur litteratur kan förstås.

När elever under skoltiden läser det fåtal, utvalda hela romaner som tiden medger, får de tillfälle att tillämpa sina kunskaper och uppleva de unika värdena. Värdet av att ungdomar på sin fritid läser mycket böcker är jag den förste att instämma i.

Författarna menar att marknadens starka krafter försämrar läromedlen och de efterlyser mer granskning. Men den fria läromedelsmarknaden med flera förlag som alla söker rekrytera de bästa författarna och medarbetarna och låter lärare granska och välja mellan flera konkurrerande läromedel är den bästa garantin för hög kvalitet.

Professorer i litteraturvetenskap som menar att elever borde få det ena men inte det andra läromedlet underkänner en hel yrkeskårs professionalitet.

Problemet är i själva verket att lärare i dag inte har möjlighet att granska och välja eftersom huvudmän inte säkrar att det finns medel till läromedelsinköp. Just i det stora ämnet svenska har lärare behov av ett stort utbud att välja på.

Om lärare inte kan använda systematiskt sammanställda antologier och strukturerade läromedel utan får ge eleverna stenciler och gratisböcker, breder förstås fragmentariseringen ut sig. Motsvarande gäller för alla skolans ämnen.

Vi är förmodligen alla överens om att den sjunkande läsförmågan är ett av skolans och samhällets största problem. Rätt åtgärd är att angripa grundproblemet och säkra att eleverna får läsa facklitteratur som är omsorgsfullt anpassad för varje årskurs, det vill säga läromedel. Eleverna har fått betala ett högt pris i form av försämrad läsförståelse på grund av att de under många år inte har fått göra det.

Rickard Vinde

Legitimerad gymnasielärare och VD Svenska Läromedel

Debattartikeln publicerades den 28 november 2016 i den digitala versionen av Svensklärarföreningens tidning Svenskläraren.

Länk till debattartikeln