Nyhetsbrev nr 5

Stockholms stad vill att elever och föräldrar ska ha läromedelstillgång som ett kriterium för att välja skola. Myndigheten Forum för levande historia har granskat tolv högstadieböcker i historia och samhällskunskap med gott resultat. Vi rapporterar förstås fler läromedelsnyheter.
Rickard Vinde
November 2016

 

”Stockholms lärare ska minska läromedelsglappet”

I en nyhetsartikel med denna rubrik i Skolvärlden den 6 oktober uppger skolborgarrådet i Stockholm Olle Burell att det är stora skillnader på hur mycket olika kommuner satsar på läromedel och att Stockholm nu ska utreda hur det ser ut i den egna kommunen.

I Stockholm fick en elev i grundskolan 2015 nya läromedel för i genomsnitt 838 kr. I landets kommuner varierade det mellan 295 kr och 1 218 kr. Olle Burell vill nu inventera hur det ser ut på de enskilda skolorna i Stockholm. Han vill ha en heltäckande bild inför den enorma utveckling som väntar och som har med det digitala att göra. Enligt skolborgarrådet handlar det inte om toppstyrning utan att man på varje skola bör ha en samsyn. Läromedel kan bli en konkurrensfördel för skolan och användas i dialogen med föräldrar.

Vi reflekterar att om skillnaderna är stora mellan kommunerna är de förstås ändå större mellan enskilda skolor inom kommunerna. Huvudmännen har ansvar för att i det systematiska kvalitetsarbetet säkra att alla elever får likvärdig tillgång till aktuella läromedel av god kvalitet, som det föreskrivs i läroplanen. Att likvärdigheten brister mellan kommunerna visar Läromedelskartan.

Länk till artikeln

”Läroböckerna behövs mer än någonsin”

I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 30 oktober skriver journalisten och författaren David Isaksson att det är viktigare än någonsin med läroböcker som ger en gemensam värdegrund.

Högstadieelever lever idag i egna, digitaliserade världar som lätt blir bubblor utan kontakt med det viktiga nyhetsflödet. Det blir också allt svårare att vara källkritiskt. Skolor har också satsat mycket på datorer och läsplattor. ”Mossiga läroböcker” behövs inte när allt finns på nätet.

Till skillnad från nätets bubblor ger läromedlen, enligt David Isaksson, alla elever ett sammanhang, likvärdighet och en grund för ett gemensamt samtal om värderingar som jämställdhet och demokrati.

Vi reflekterar att David Isakssons uppfattning bekräftas av den forskning som visar att det är viktigt för lärandet att klassen samlas runt ett gemensamt material. När alla elever kan leva i sin egen bubbla på fritiden blir skolans uppgift att bygga en gemensam grund för värderingar och kunskap ännu viktigare och läromedlen är en stomme för det.

Länk till artikeln

Finska skolor undervisar om upphovsrätt

I den nya finska läroplanen ingår upphovsrätt. Kopiraitti är ett digitalt material på både finska och svenska som kan användas i undervisningen om hur texter, bilder, film och musik får användas. Det finns lärarhandledning, dokument, uppgifter och spel för olika årskurser.

Kopiraitti är en möjlighet att undervisa om den komplicerade upphovsrätten på ett enkelt sätt. Hur får man kopiera andras material, citera det, infoga det i ett eget material? När gör man en parodi på materialet och när blir det en kränkning eller t.o.m. ett brott? För lärare är kunskap om Bonus Copyright Access skolavtal en grund i upphovsrätten.

Vi reflekterar att upphovsrätt borde ingå både i lärarutbildningen, läroplanen och undervisningen. Att hantera olika material med respekt för de investeringar som författare och andra rättighetshavare har gjort har med digitaliseringen blivit mer komplicerat och kräver därför mer kunskap.

Länk till Kopiraitti

”Äger du en skruvmejsel?”
´
Katrin Lilja Waltå disputerade den 30 september med en avhandling med denna titel vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Underrubriken är ”Litteraturstudiets roll i läromedel för gymnasiets yrkesinriktade program under Lpf94 och Gy2011”.

Författaren undersöker vilka ”kunskaps-, ämnes och litteratursyner” som finns i de undersökta läroböckerna och hur dessa förändrades i samband med att den nya läroplanen infördes. Författaren påpekar att hennes syfte är att undersöka för vilken tänkt läsare som de olika läromedlen är avsedda och vilka olika förväntningar som finns på de olika ”modelläsarna”.

Katrin Lilja Waltå konstaterar att läroboken intar en ”särställning” i skolan och ”spelar en central roll i nästan all skolundervisning”. Hon hänvisar till engelsk forskning enligt vilken det finns ”ett samband mellan goda studieresultat och användande av läroböcker och andra läromedel av god kvalitet”. Författaren konstaterar att varje lärare har ett stort ansvar för att kritiskt undersöka och välja läroböcker och andra läromedel och att det kräver tid och kunskap.

I avhandlingen granskar författaren noggrant två läroboksserier i svenska från ett stort läromedelsföretag ur olika perspektiv. I granskningen ingår flera böcker som är avsedda för samma grundkurs i svenska på gymnasiet men anpassade för olika yrkesinriktade program, Barn- och fritid, Bygg, Fordon och Hotell och restaurang samt Omvårdnad.

Katrin Lilja Waltå finner att läromedel för yrkesinriktade program fokuserar på isolerade färdigheter och inte, som läroböcker för studieinriktade program, att utveckla en förståelse av skönlitteratur. De utvalda, skönlitterära texterna i läroböckerna anknyter till respektive bransch och syftar till att utveckla en yrkesidentitet.

Författaren finner en korrelation mellan det genomsnittliga meritvärde eleverna på programmet har och komplexiteten i läroböckernas litterära innehåll. De läroböcker som är anpassade för utbildningarna med lägst meritvärde är avsedda för en instrumentell modelläsare som förutsätts vara ointresserad av litteraturläsning. Läroböckerna har en kunskapssyn som är ”atomistisk, passiv och reproducerande”. Lägre förväntningar ställs, enligt författaren, på elever på yrkesinriktade program.

Katrin Lilja Waltå menar att detta är bekymmersamt eftersom skolans uppgift är att förbereda alla elever ”för att vara människa” och hon hänvisar till flera humanistiska kunskapsbegrepp, bl.a. Ellen Keys. Att elever på yrkesinriktade program får läromedel som inte, såsom de för de yrkesinriktade programmen, motsvarar dessa kunskapsbegrepp är odemokratiskt eftersom alla elever behöver goda kunskaper i svenska.

Katrin Lilja Waltå påpekar att förlaget i samband med den nya läroplanen 2011 endast gjorde ytliga förändringar av läroböckerna.

Vi delar inte uppfattningen att läromedel spelar en central roll i nästan all undervisning. Författaren hänvisar inte heller till någon aktuell svensk forskning som har haft läromedelsanvändning och inte något annat som syfte. Tvärtom har användningen av läromedel minskat kontinuerligt under flera decennier.

Författaren konstaterar att både 1994 och 2011 års läroplaner, på bekostnad av ett bildningsperspektiv, har en slagsida mot ett ”mål- och produktivitetstänkande” och att läsning av skönlitterära texter inte heller har en stark tradition på yrkesinriktade programmen. Hon påpekar att avhandlingen inte innehåller någon studie av hur läromedel används praktiskt och att hennes syfte inte främst är att granska om läromedlen motsvarar läroplanens mål.

Katrin Lilja Waltå problematiserar således inte alls hur läroböckerna fungerar som verktyg för lärare och som stöd för elever att, givet en individualiserad undervisning, uppnå läroplanens mål. Hon diskuterar inte heller vad det innebär att lärare, i brist på anslag, får undervisa elever utan läromedel alls. Detta är emellertid en avhandling i humaniora och inte i didaktik och är därför inte märkligt. Författarens observationer ger vid handen att läromedlen väl motsvarar läroplanens krav och de behov som lärare har i sitt yrke.

Vi reflekterar att avhandlingen pekar på den stora betydelsen av att alla elever får läromedel av hög kvalitet. Katrin Lilja Waltå lyfter också fram betydelsen av likvärdighet och skolans demokratiska uppdrag. Vi kan bara instämma, med påpekandet att det är läromedelsförlagens uppdrag i utbildningssystemet att stöda lärare att praktiskt förverkliga detta.

Länk till avhandlingen

Läromedel har god kvalitet

På uppdrag av myndigheten Forum för levande historia har lektorn i pedagogiskt arbete fil. dr Anna Johnsson Harrie granskat tolv läroböcker för högstadiet med fokus på rasism, främlingsfientlighet och intolerans, sex böcker i historia och sex i samhällskunskap.

Författaren hänvisar till flera tidigare studier som fr.o.m. 1980-talet studerat detta.

Med utgångspunkt i de två ämnenas kursplaner och studiens syfte har Anna Johnsson Harrie valt vissa fokusområden, bl.a. migration, kolonialism och nationella minoriteter. Hon gör en genomgång av hur dessa behandlas i de tolv läroböckerna.

Ett område kan behandlas mer eller mindre, med några rader eller på flera sidor. Begreppen nationalism och integration behandlas inte enhetligt i alla böcker. Begreppet etnicitet används inte alls i två böcker. Det förekommer inte heller i kursplanen men författaren menar att det är ”relativt vanligt i den allmänna debatten” och att eleverna kan behöva hjälp att förstå det, vilket således motiverar att det används i läroböckerna.

I böckerna används ”svart” inom citattecken för att markera att denna benämning fått en nedsättande innebörd. Alla böcker i samhällskunskap tar upp de fem nationella minoriteterna. Böckernas framställning av invandrare, medborgare och kultur skiljer sig åt. Om ett moment helt saknas i en bok förekommer det i stället desto mer utförligt i samma förlags bok i det andra ämnet.

Anna Johnsson Harries slutsats är att det inte finns någon rasism eller främlingsfientlighet i läroböckerna men att det finns tveksamheter. Läroböckerna visar på en uppdelning mellan ”vi” och ”de” på ett sätt som kan få många att känna sig exkluderade, saknar definitioner av viktiga begrepp och inte har tillräcklig framställning av nationella minoriteter.

Vi reflekterar att Anna Johnsson Harrie inte alls analyserar hur väl läromedlen fungerar som verktyg för lärare och hur de kan lämpa sig för olika didaktiska metoder, något som inte heller ingår i myndighetens uppdrag. Författarens mycket detaljerade genomgång är ändå intressant och ger en summarisk bild av hur olika vissa moment kan behandlas. Studien visar hur omsorgsfulla författare och förlag är och vilka olika avvägningar de gör och hur viktigt det är att lärare har läromedelskunskap för att välja det bästa läromedlet för varje undervisningssituation. Rektor har enligt läroplanen ett särskilt ansvar för att elever får ”läromedel av god kvalitet”. Även om författaren påpekar vissa brister synes de granskade läromedlen väl motsvara detta krav.

Författaren konstaterar avslutningsvis att läroboken i dag har konkurrens från flera sorters läromedel. Vi måste påpeka att författaren här själv inte är tydlig med begreppen. Skollagen från 2010 använder lärverktyg som begrepp för allt som lärare kan använda som utrustning och material i undervisningen. Lärreurser är lärverktyg med ett innehåll. Läromedel är lärreurser som är professionellt utvecklade, följer läroplanen och har beprövad pedagogik. Före 2010 användes det nu utmönstrade s.k. utvidgade läromedelsbegreppet från SIA-skolans dagar på 1970-talet. Många menade då att allt var ”läromedel”, bl.a. Kommunförbundet som verkade för att ersätta läromedel med hobbylitteratur och resebeskrivningar, med nu känt PISA-resultat.

Länk till rapporten