Svenska Läromedel

Vi utvecklar kunskap för elever, studenter och professionella

Nyhetsbrev nr 4

Publicerad: 13 december, 2017 under: Nyhetsbrev

Välkommen till årets fjärde nyhetsbrev! En rapport från Lärarnas Riksförbund visar att en tredjedel av lärarna saknar läromedel. En rapport från Education Week visar att forskningen om individualiserat lärande är otillräcklig. Vi rapporterar förstås fler läromedelsnyheter.

Rickard Vinde December 2017

Så används resurserna i kommunala skolor och friskolo

I denna rapport, som Lärarnas Riksförbund publicerade i oktober, undersöks hur skolorna använder olika resurser. Enkäten har besvarats av 955 lärare.

Lärarna fick ta ställning till påståendet ”På min skola finns läromedel av hög kvalitet i mitt huvudämne”. Av lärarna i Kommunal grundskola svarade 34 procent ”Stämmer ganska dåligt/inte alls”. Siffrorna var för Kommunal gymnasieskola 18 procent samt Friskola grundskola och Friskola gymnasieskola 20 respektive 25 procent.

Vi konstaterar att en tredjedel av lärarna i kommunala grundskolor och en fjärdedel eller en femtedel i övriga skolor saknar de läromedel som de behöver för sin undervisning.

Länk till rapporten

Norge kaster bort millioner på noe elever og lærere ikke vil ha

Norska NRK rapporterar den 15 november att norska skolor använder miljoner kronor till digitala läromedel från NDLA som varken elever eller lärare vill ha.

NDLA (Nasjonal digital laeringsarena) är ett samarbete mellan alla Norges fylkeskommuner som ansvarar för gymnasieskolan. Oslo deltar inte. Vid starten 2007 var målet att NDLA skulle utveckla digitala läromedel som täckte läroplanens mål för alla ämnen och som skolorna skulle få använda gratis. Tio år och 600 miljoner norska kronor senare har det inte skett.

På Bergens största gymnasieskola vill eleverna ha ”tradisjonell tavleundervisning” och sitta i bänkarna med sina läroböcker. Även lärarna vill ha det så. De flesta lärare är inte tilltalade av NDLA och använder materialet litet och gör de det är det som komplement. NDLA – som nu har blivit en plattform med innehåll och samarbetsmöjligheter – menar att en tredjedel av gymnasieeleverna använder NDLA varje dag. NDLA påpekar också att man också har innehåll från privata företag.

NDLA finansieras genom att fylkeskommunerna tar av läromedelsbudgeten och ger till NDLA, i en kommun 30 procent, vilket gör att skolor inte har råd att skaffa nya läroböcker. Både lärar- och elevorganisationer har gjort ett upprop mot NDLA.

Många menar också att NDLA med offentlig läromedelsproduktion begränsar utvecklingen och att läromedelsförlag och ed-tech bolag inte får möjlighet att utveckla nya digitala läromedel. Man vill ha en neutral plattform för alla digitala läromedel som staten har utvecklat i Danmark.

Vi reflekterar att den specialiserade läromedelsbranschen med sitt kunnande är bäst skickad att utveckla digitala läromedel som motsvarar läroplanens mål. Vi ser också att NDLA begränsar lärares möjligheter att välja läromedel.

Länk till reportaget

Är individualiserat lärande verkligen bra?

Facebook-grundaren Mark Zuckerberg investerar miljardbelopp för att elever ska få individualiserad undervisning och skolor i hela U.S.A. satsar på det. Men forskare, lärare och föräldrar ifrågasätter satsningarna. Det finns en oro att lärare ska ersättas av dataprogram. Ett problem är att det är oklart vad individualiserat lärande egentligen betyder.

Education Week undersöker saken och refererar debatten i en rapport den 7 november.

Ett motargument är att det inte finns forskning som visar att individualiserat lärande leder till högre kunskapsresultat. Forskare håller med om att det ännu inte finns särskilt mycket forskning. Men det finns en del som visar på måttlig förbättring.

Många skolor skaffar också material för individualiserat lärande utan att infoga det ordentligt i skolans arbetsmetoder eller att ändra arbetssätt. Forskare menar att metoderna för individualiserat lärande är under utveckling och råder skolor att inte gå för fort fram och att utvärdera under vägen.

Ett annat motargument är att individualiserat lärande är dåligt för lärare och elever. Det betyder i praktiken att elever arbetar ensamma framför en skärm med ett dataprogram och det är behaviourism på skärm med fragmentariserad kunskap. Interaktionen mellan lärare och elev upphör och läraren reduceras till en stödfunktion. Andra ser en risk att individualiserat lärande minskar likvärdigheten eftersom det tillåter att elever förblir på en låg nivå i stället för att dras upp till klassens högre nivå.

Skolor som använder mycket individualiserat lärande menar att det handlar om rätt kombination. Forskningen bör undersöka vad som är bäst kombination av höga krav, kvalitativt innehåll, användning av dataprogram och teknik, egenstyrt och lärarlett lärande.

Ett tredje motargument är, enligt Education Week, att det finns en risk att data om elever hamnar hos stora teknikbolag. Kritiker frågar sig om dessa företag, med data från individualiserat lärande och kameror i skolan, utan insyn ska få fatta beslut som påverkar både undervisning och elevers handlande på lång sikt. Teknikbolagen menar att det finns integritetsfrågor som ska lösas och att det är bra med reglering.

Vi reflekterar att diskussionen om individualiserat lärande handlar om grundläggande frågor om hur lärande går till, skolans uppdrag, lärares roll och betydelsen av social interaktion mellan elever och lärare. Ny teknik ska självfallet användas för att främja skolans uppdrag. Samtidigt är digitaliseringen så genomgripande att den påverkar själva uppdraget.

Länk till rapporten

Teaching with Technology – Educators’ perspectives and recommendations for successful blended instructional strategies

The Foundation for Blended and Online Learning och Evergreen Educational Group publicerade i september denna rapport. Stiftelsens uppdrag är att undersöka hur digitaliseringen kan bidra till att öka kvaliteten och möjligheterna till individualiserat lärande för alla elever. Evergreen är ett konsultbolag som arbetar med skolans digitalisering.

Skolan präglas, enligt rapporten, fortfarande av passiv helklassundervisning, misstänksamhet mot standardiserade prov och en ovillighet att diskutera effektivitet. Men välbalanserad teknikanvändning kan ge verkningsfulla, datadrivna individualiserade lärvägar och dynamik i förhållandet mellan lärare och elev.

Rapporten undersöker hur ett förändrat klassrum kan fungera och bygger på enkäter, intervjuer och studiebesök med lärare i olika årskurser i hela U.S.A. Lärarna är sådana som ligger långt framme i sin teknikanvändning. Blended learning kan användas för att förbättra processer i undervisningen såsom grupparbete med plattformar men också för att låta lärare, som är viktigast, arbeta på nya sätt.

Vanligast är att lärare använder teknik för att låta elever skapa eget material, samarbeta, använda gratis undervisningsmaterial på nätet och digitalt undervisningsmaterial som skolan har köpt.

Färre lärare använder blended learning till mer komplexa uppgifter som individualiserat lärande och att med verktyg följa elevers arbete och resultat.

Lärare som får stöd av skolan i digitaliseringen anser sig få bäst resultat. Lärare uppger att blended learning ökar elevernas engagemang samt ökar möjligheterna till samarbete och individualisering. Det finns problem med att själva tekniken och infrastrukturen inte fungerar. Flera elever är inte heller så digitala som man skulle kunna tro och har svårt att ta ansvar i början. Vissa elever skaffar tillgång till olämpligt material under lektionstid. Lärare upplever ibland att de inte får med sig sina kollegor och skolan i utvecklingen.

Blended learning innebär nya arbetssätt och kräver investeringar i tid och kompetensutveckling som måste vara bara inte allmän utan också ämnesinriktad. Lärare måste arbeta tillsammans med utvecklingen och varje lärare måste kunna anpassa blended learing för sin egen undervisning.

Vi reflekterar att denna rapport ger många exempel på vägar framåt för skolans digitalisering. Den saknar emellertid en djupare pedagogisk och didaktisk analys. Vi behöver som sagt mer kunskap.

Länk till rapporten

Lästips Kunskapssynen och pedagogiken

I denna bok från hösten 2017 menar en professor emerita i spanska, en professor i nationalekonomi, en professor i medicin och en doktorand i idéhistoria att skolans problem är att synen på kunskap är postmodernistisk och relativistisk. Med en sådan kunskapssyn finns inga sanningar, bara partsinlagor, och kunskap ses ofta som ett instrument för förtyck.

Skolan har, enligt författarna, under mer än 50 år utsatts för många experiment som började med införandet av grundskolan. Någon diskussion om den förändrade kunskapssynen har emellertid inte förekommit. Vi har nu sjunkande kunskapsresultat och minskad lärarauktoritet. Det handlar om författarna om det grundläggande synsättet, paradigmet.

Men skolan går att förändra, vilket erfarenheter från Polen och Tyskland visar. Även den svenska skolan tycks ha passerat botten men resultaten är fortfarande medelmåttiga. En stor del av lärarna är inte behöriga i sina ämnen, andelen svaga elever har ökat och antalet elever med toppresultat är litet.

Enligt författarna är postmodernism en reaktion mot upplysningens idéer och den vetenskapliga metoden. Ett postmodernistiskt kunskapsbegrepp i läroplanerna har lett till att kunskapsförmedling och faktakunskaper nedvärderats i skolan till förmån för personlighetsfostran och omvårdnad. Processen betonas framför resultatet. Denna svaga styrning har också gjort att det fria skolvalet har fungerat illa.

Lärare kan med denna kunskapssyn inte överföra färdig kunskap till eleverna utan de måste skapa in egen kunskap. Eleverna ska därför ifrågasätta det som lärs ut. Skolan har därmed övergett tanken att det finns en allmänt accepterad kunskap som grund för samhällets utveckling.

Hjärnforskningen visar att elever behöver struktur och ordning för att lära sig nya saker. Att upptäcka kunskap själv är inte effektivt och gör det svårast för de som redan kan minst. Den mesta kunskap vi behöver i det moderna samhället kan vi, enligt hjärnforskningen, inte ta till oss automatiskt utan det kräver ledning och träning. Kreativitet och problemlösningsförmåga kräver ämneskunskaper.

Enligt författarna behöver skolan ett paradigmskifte. Författarna menar att skolans huvuduppgift är att ge oss sådana kunskaper som vi inte får automatiskt (vi lär oss tala automatiskt men inte att skriva och inte kemi). De förordar betyg för att mäta specifika kunskaper. Det skulle också öka läraryrkets professionalitet och attraktivitet.

Författarna påpekar också att läromedel med en konstruktivistisk kunskapssyn uppfattas som styrande och utan möjlighet att ge kunskap.

Vi reflekterar att detta är en mycket intressant bok, inte minst det idéhistoriska perspektivet. Det saknas ändå en koppling till flera av de förutsättningar som präglar den svenska skolan i dag. Kanske har svensk skola, efter att reformerna 2011 genomfördes, mycket riktigt passerat botten. Att alla lärare kunde ge sina elever en gemensam kunskapsgrund skulle, som författarna menar, främja en ännu mer positiv utveckling.

Enkvist, Inger m.fl. (2017), Red. Magnus Henrekson, Kunskapssynen och pedagogiken, Dialogos, 256 sid.

Kvalitetspolicy

Svenska Läromedels kvalitetspolicy är ett verktyg för lärare att välja läromedel med hög kvalitet.

Skolforum

Läs om den nya arena som Skolforum och Framtidens Lärande skapar tillsammans 2018.